FORSKNINGSPROJEKT

I Skalunda alldeles nära Vänern ligger Västsveriges största gravhög, Skalundahögen. Men den ligger inte som ett ensamt fenomen, utan där finns också andra manifesta lämningar så som ytterligare en storhög, domarringar, bautastenar, runstenar samt indikationer på att det där en gång funnits storhögar som idag är borta. Detta placerar Skalunda i relation till andra platser, så som Gamla Uppsala i Uppland och Jelling i Danmark, platser som har varit speciella och där monumentaliseringen maximerats.

Forskningen om storhögar och den yngre järnåldern i Västsverige har varit relativt begränsad sett i ett Skandinaviskt perspektiv, och ny forskning är därför både angelägen och efterfrågad. Syfte med projektet är att utreda hur den monumentaliserade miljön såg ut i Skalunda under yngre järnålder och vilken roll monumenten spelat i kampen om herravälde och sociopolitisk position i vendel- och vikingatid. Vad innebar det att Skalunda uppvisande denna extrema monumentalisering i förhållande till andra elitära platser och vilken position har Skalunda haft i relationerna mellan olika hegemoniska eliter i Västergötland och andra regioner?

Projektet inleddes 2020 med georadarundersökning och metalldetektoravsökning. Syftet var att försöka lokalisera en bortplöjd storhög samt lämningar efter andra gravar och bebyggelse. Många fina fynd och intressanta spår kom i dagen och 2021 fortgick projektet med metallsökning och utgrävning. Spår av bebyggelse och fynd från så väl sten-, brons- och järnålder påträffades, bland annat mycket exklusiva spännen från vendeltiden. Våren och sommaren 2022 planerar vi att forska vidare om Skalundas och Västergötlands intressanta historia! För att göra detta behöver vi din hjälp!

Invid Ullersund, på Kållandsös sydöstra hörn, ligger Sunnerby. Mellan åren 2000-2012 gjordes utgrävningar där som resulterade i ett omfattande arkeologiskt material från olika tidsperioder. En boplats, en kyrkplats och ett gravfält var de lämningar som undersöktes. En storhög kallad Kungshögen och en rik bosättning från vendel- och vikingatid var några av lämningarna som grävdes ut. Ett av husen hade stora dimensioner och har tolkats som en hallbyggnad, en byggnad för kungligheter och aristokrati att hålla gästabud och andra viktiga sociopolitiska aktiviteter i.

Undersökningen av Kungshögen var mycket intressant då få storhögar grävs ut idag och näst intill inga alls i Västra Sverige! Kungshögens inre gömde resterna efter ett stort gravbål på vilket två män kremerats sida vid sida på 600-talet e Kr. På bålet låg också 47 offrade djur, bland annat fyra hästar, tjugo hundar och flera rovfåglar! Mängden offrade djur visar tillsammans med dyrbara gravgåvor på ett enormt resursslöseri. Både resursslöseriet och möjligheten att förfoga över arbetskraft och material till ett så stort bygge som en monumental gravhög var ett viktigt led för eliten att positionera sig socialt och politiskt i järnålderssamhället. På boplatsen hittades många föremål av ädelmetall och också vikter och mynt som visar på handelsaktiviteter under vikingatiden. Projektet är nu slutfört.

Framför västtornet vid Husaby kyrka står två gravmonument i sandsten som utpekats som "Olof Skötkonungs" och "drottning Estrids" gravar. Tradition och verklighet hänger dock inte alltid samman, för monumenten restes sannolikt mer än hundra år efter Skötkonungs död. Samtidigt är de kostbara och exklusiva monument som uppfördes av en grupp människor som hade resurser och inflytande i samhället. När och för vem gravmonumenten uppfördes är dock frågor som inom forskningen egentligen aldrig undersökts eller diskuterats.

Med sin särpräglade form tillhör Husabymonumenten en grupp gravmonument som förekommer nästan enbart i Västergötland, och i synnerhet i området runt Kinnekulle och Falköping. Kunskapen om denna grupp gravmonument är idag ytterst begränsad och någon sammanställning av var monumenten finns, hur de ser ut och i vilket skick de befinner sig har aldrig gjorts. Istället har de sporadiskt berörts i olika forskningsinsatser varav de flesta genomfördes under första hälften av 1900-talet. Olika källor har beskrivit enstaka monument men ett helhetsgrepp saknas helt. För att föra forskningen om Västergötlands medeltidshistoria framåt är det viktigt att alla befintliga lämningar och källmaterial utforskas.

Projektet stöds av Sparbanksstiftelsen Skaraborg, Harald och Gustav Ekmans stiftelse samt Brusewitz donationsfond.

Under tre år genomfördes utgrävningar inom projektet i närheten av S:t Nicolaikyrkan och Gamla stadens torg i centrala Lidköping. Syftet med projektet är att undersöka staden Lidköpings bakgrund och äldsta historia.

Lidköpings medeltida sammanhang  är höljt i dunkel och rymmer motstridiga förhållanden. Såväl skriftliga källor som arkeologiska undersökningar i staden har placerat en etablering och tillkomst av urban karaktär till 1400-talet. Lidköping fick sina stadsprivilegier i ett brev som utfärdades av kung Kristoffer 1446. Sedan 1970-talet har ett flertal arkeologiska undersökningar genomförts både i gamla och nya staden och man har funnit belägg för vad som tolkats som medeltida urban bebyggelse. Inga fynd eller daterade anläggningar har emellertid kunnat ge stöd för människors aktiviteter vid Lidans stränder tidigare än på 1400-talet. Inte heller undersökningar i och kring stadens kyrka, S:t Nikolai, har gett belägg för någon egentlig kyrklig aktivitet på platsen tidigare än slutet av 1400-talet.

Men med projektets forskning och marinarkeologiska insatser i Lidan vet vi idag att stadens historia är äldre än så och måste skrivas om!

Sparbanksstiftelsen Lidköping finansierade generöst projektet under tre år och övriga finansiärer är Harald och Gustav Ekmans Stiftelse, Kungl. Vitterhetsakademien, John Hedins Stiftelse och  Längmanska kulturfonden.